Ämnet modersmålsundervisning för barn med andra modersmål än svenska och dess betydelse för deras svenskkunskaper är kontroversiellt. Hur är kunskapsläget? Dags för en snustorr genomgång.
Till att börja med: ett språk förstör inte ett annat. Snarare tvärtom. Exempelvis prövades ordförråd och grammatik hos 30 vuxna svenskar med chilensk spanska som modersmål; de hade kommit till Sverige högst elva år gamla och bott här i minst tio år. (Studien redovisas av Emanuel Bylund med flera i tidskriften ”Studies in Second Language Acquisition” 2012). Den som var bra på det ena språket var bra på det andra. Men det säger nu inget om effekter av modersmålsundervisning.
För skolans del hänvisas det ofta till en stor amerikansk undersökning av Thomas och Colliers, ”School effects for language minority students” (1997). Under sex år följdes tusentals spanskspråkiga barn i USA. De som fick mest undervisning på spanska, upp till hälften av studietiden, fick bäst betyg i både spanska och engelska.
I Sverige omfattar modersmålsundervisningen mestadels bara en timme i veckan. Kan det ändå ha effekt? I en rapport från Skolverket 2008, ”Med annat modersmål”, jämfördes sammanlagda meritpoäng i alla ämnen för drygt 2 000 elever med utländsk bakgrund i årskurs 9. Högst poäng hade de som deltagit i modersmålsundervisning, men i svenskämnet haft ”vanlig” svenska, inte svenska som andraspråk. De var till och med bättre än elever utan utländsk bakgrund. Sämst lyckades de som läst svenska som andraspråk, men inte modersmål.
En statlig utredning (SOU 2019:18) tog fram liknande statistik 2018 för över 26 000 niondeklassare. Samma resultat: modersmålsundervisning hade tydligt positivt samband med elevernas samlade skolprestation, särskilt om de rätt nyss kommit till Sverige. Resultaten ska tolkas försiktigt. De kan bero mer på ambition och studiemotivation än på modersmålsundervisningen i sig.
Ungefär det samma gäller en undersökning som debatterades i SvD redan 2017: Natalia Ganuza och Christina Hedman testade ordförråd och läsförståelse hos 96 barn mellan 6 och 12 år med modersmålsundervisning på somaliska (se tidskriften ”Applied Linguistics” 2019). Den som var duktig på somaliska var duktig på svenska. Samband finns, konstaterar författarna, men vågar inte uttala sig om orsakerna.
Man kan jämföra med svenska gymnasieelever som läser på engelska. De granskas 2019 i boken ”Investigating content and language integrated learning”; Göteborgsprofessorn Liss Kersti Sylvén är redaktör. Bäst fungerade det för elever som i genomtänkt form fick ungefär lika mycket undervisning på båda språken. På såväl svenska som engelska skrev de ett relativt avancerat fackspråk.
Så är alltså forskningsläget. Språk står inte i vägen för varandra. Modersmålsundervisning, om än bara en timme i veckan, stöder kanske utvecklingen i svenska. Orsakssambanden är dock oklara och svårutredda. Men inga studier pekar åt annat håll.
Till sist: modersmålsundervisningens huvudsyfte är inte svenskkunskaperna. Sverige bör ta chansen att till ganska liten kostnad se till att befolkningen har hög kompetens i så många språk som möjligt. Varje barn i Sverige bör ha möjlighet att lära sig de språk det förknippar med identitet och rötter.
Kärleken, livet och allt det andra 