Jag följer Biggest loser VIP och förfäras. Det är ett hemskt program som spär på allt det förakt mot feta som finns i dagens samhälle. Denna säsong är det sju kändisar som varje dag tränar i timtal och äter minimalt. Att se detta gör ont i hjärtat. När de kvinnliga deltagarna beskriver sin relation till mat så tänker jag med en gång ”Hej sockerberoende!”. De beskriver hur de isolerar sig och äter sig till hjärtsvikt och diabetes. Och hur svarar man? Jo, genom att piska dem med minimalt med mat och mycket motion. Programmet kokar ner myterna kring övervikt: att vi är lata och inte har disciplin. Det är ju bara att springa mer och äta mindre.
Det vidrigaste hittills i programmet var när de skulle gå in i ett ”frestelserum”. Efter bara ha ätit ett salladsblad så ska de gå in en och en i ett rum fullt med chips, drinkar, godis och skräpmat. De lag som ätit mest vinner -2 kilo i veckans invägning. Vissa synade bluffen och rörde ingenting, andra blev helt tokiga och åt och åt. Sån vidrig förnedring! Varje vecka ställer de sig på vågen och får sitt värde avgjort. Man skiter i muskler, var någonstans i menscykeln de är och hur mycket vätska de har: här är varje gram avgörande. Har de tappat för lite riskerar de att åka ut. Deltagarna är jätterädda för att bara ha gått ner 2 kilo på en vecka!! :-O
Det värsta är att deltagarna själva går på myten. De sitter och fatshamear sig själva och tycker de är dåliga och lata. De kan springa lite mer äta lite mindre. Jag blir gråtfärdig. Sedan så tror de ärligt talat att dessa 5 veckor på slottet skulle få dem att få en hållbar livsstil. Ärligt talat, vem fixar att träna 8 timmar om dagen och äta så lite när man jobbar och har familj? Det där är liksom svart på vitt vad som inte är hållbart i en vanlig människas liv. Speciellt inte om man är känd och har väldigt långa dagar med mycket resande och oregelbundna tider.
Är du så överviktig så svarar din kropp dåligt på förhöjda insulinnivåer. Om jag fick bestämma hur de skulle tillbringa sina 5 veckor så hade det sett ut såhär:
MAT: det enda som skulle räknas är kolhydrater. Max 20 gram per dag. Deltagarna skulle tillsammans med en utbildad kostrådgivare lära sig laga god, ekologisk mat från grunden och lära sig vilka livsmedel som funkar för dem och inte. De får skriva matdagbok där de kartlägger vilka livsmedel som triggar sug hos dem och vilka som inte gör det. Tillsammans skapar de en individuell kostplan där de vet vilka livsmedel de tål och bör välja bort samt hur ofta de bör äta och med handflatemodellen får en överblick hur mycket de bör äta.
TRÄNING: Varannan dag ett tungt styrketräningspass, varannan dag en promenad. 1 timme om dagen räcker gott och väl.
MENTAL TRÄNING: Gruppterapi i Minnesotamodellen, samt enskilda samtal där man tillsammans med en terapeut kartlägger varningssignaler för ätande samt pratar om hur de ska hantera känslor. Tillsammans lägger de upp en ny livsplan där de har konkreta tips hur de skall hantera livet istället för att äta bort det.
Jag hade gärna sett dem på mindfulness-klasser och stressbearbetning, där de fick konkreta metoder att hantera stress och jobbiga situationer.
Jag hade alltså tagit bort träningsfokus och bytt ut mot mental träning. Övervikt sitter i huvudet, inte i magen.
Kärleken, livet och allt det andra 