Det är svårt att frigöra sig från känslan att det är något tvetydigt med prideflaggorna. De fladdrar nästan överallt, men på nästan lika många platser finns uttryck för homofobi, sexism och rasism. Då blir flaggorna en frisedel och en falsk stämpel.
Ivar Arpi skrev nyligen om sig själv och den offentliga debatten. Han kom även in på Försvarsmaktens reklamkampanj med prideflaggan. I sin text är han kritisk till hur prideflaggan används och att den som ifrågasätter flaggan som ett slags certifiering blir negligerad.
Arpi beskriver hur en överläkare under en ”obligatorisk utbildningsdag i hbtq-frågor” frågade om man hade evidens för att utbildningen ledde till en bättre situation för hbtq-personer. På denna relevanta och viktiga fråga blev svaret intet. I stället fick överläkaren en tydlig reprimand. Utbildarna meddelade att de ”kände sig ifrågasatta” och därför inte skulle komma tillbaka.
Det läkaren ställde frågor om borde vara grundläggande för var och en som engagerar sig i hbtq-frågor. Är flaggorna, parollerna och orden ett tecken på verklig öppenhet och tolerans? Eller är det bara något att kokettera med några dagar i augusti varje år? Som att alla blir feminister den 8 mars för att sedan lägga attitydförändringarnas ambitioner i 8 mars-kartongen på vinden till nästa år.
I Sveriges Radio P1 kunde man den 9 juni 2021 höra ett reportage om hur Försvarsmakten lever upp till sin ambition om respekt för varje individ oavsett kön, läggning och etnicitet. Som det heter i reklamen: ”Du som tror på allas lika värde – kom! Du som är feminist, realist, du som är född i ett annat land, du som också är beredd att försvara allt det du står för – kom! Kom som du är!”
Men när Alba Luna berättade om sin tid som rekryt i försvaret blev det uppenbart att verkligheten är en annan. Hon hade mött sexism och fysiska hot. När hon tog upp detta med plutonchefen fick hon till svar att ”Det räcker nu. Du får nöja dig.”
Diskrepansen mellan verklighet och reklamkampanjens bilder med regnbågsflaggor är påtaglig. Alba kom som hon var, men slutade och åkte hem som någon annan, en tilltufsad och förödmjukad person.
Det finns ett antal institutioner som borde vänta med att hissa flaggan tills man kan leva upp till de dyrbara orden. Gör arbetet först och hissa flaggan sen!
Kärleken, livet och allt det andra 